2006 fick Sverige en ny regering och med den ny skolminister och utbildningsminister.
Med god vilja och hög ambition skulle den havererade flumskolan begravas och den nya kunskapsinriktade skolan sjösättas. Utan att värdera de politiska ställningstagandena så hände något i den svenska skolan och i debatten. De sjunkande resultaten i Pisa och Timms skulle vändas och Sverige skulle åter bli en toppnation på utbildningsområdet. För att åstadkomma detta togs en ny skollag fram samt ny läroplan och nya kursplaner. Kunskaper ska givetvis kunna mätas som allting annat och och därför infördes fler nationella prov. Betygskalan behövde reformeras så att en mer rättvis bedömning skulle kunna ske. Bra tänkt i många stycken. Ett stort problemområde som identifierades var lärarnas status och det det bristande intresset för att utbilda sig till lärare. Den låga statusen försöker man råda bot på genom att legitimera lärarna likt psykologer, läkare mfl.
Vissa forskare hävdar att förändringsarbete inom skolan tar 6-8 år. Det är den tid man behöver på sig som rektor för att förändra en skola i grunden. Det har nu gått ett antal år sedan kvalitén i skolan och de låga studieresultaten hamnade i medias fokus på allvar. Detta genom alliansens försorg. Aldrig har väl en ansvarig minister ägnat så mycket tid åt att beskriva sitt eget område i så negativa termer som han.
Kan vi då börja skönja några positiva förändringar? Jag kan inte se det men så är jag ju ett resultat av flumskolan!
Jag tycker mig istället se en oerhört stukad och polariserad skola. Skolan har blivit samhällets fiende nummer ett! "Får jag inte som jag vill för mitt barn så anmäler jag skolan!" Repliker som möter skolan varje dag. Ok! Skolinspektionen kanske kan vara till hjälp? Men icke! Vad än skolan gjort så kunde dom alltid gjort lite till! En knuff i en sandlåda leder till "böter", med tillhörande tidningsskriverier. Om inte föräldern får den lärare som man tänkt sig för sina barn är det en kränkning. Alla blir kränkta och det är rektorns, lärarens och kommunens fel!!!
Alla normalt funtade människor vet att det på en skola med barn som håller på att fostras in i vuxenvärlden uppstår slitningar. Det fostrar oss och formar oss till de individer vi är! Självklart ska inget barn behöva utsättas för kränkningar!! Men måste kränkningar ha en prislapp?
En kollega tittade surt på mig idag och anklagade mig oförskyllt för något jag inte hade del i. Hur mycket är det värt i Barn och Elevombudsmannens värld?
När man skapat ett system som man påstår ska gynna rättsäkerheten, kunskapsutvecklingen och kvalitén har man också skapat ett system av rädsla. Nu har man skapat en "amöba" där alla är rädda. Eleverna är rädda att misslyckas i alla tester och prov och sållas ut till mindre attraktiva utbildningar på gymnasiet.
Lärarna är rädda att hamna i onåd hos rektor eller gud förbjude hos någon förälder som påstår att man tittat på deras telning med onda ögat så han/ hon känt sig kränkt. Rektorn är rädd för att bli anmäld till BEO eller inspektionen. Inte roligt att få schavottera inför skolchef och politiker. Dessutom ska dom samtidigt leverera underverk på kaffepengar. Skolchefer och politiker är rädda för att framstå som en usel skolkommun i den lokala tidningen där okritiska journalister utan analysförmåga jagar scoop.
Vad är då resultaten av de senaste årens skoldebatt och reformer????
Alla är rädda och alla försöker hitta strategier för att ha ryggen fri. Skiter det sig ser man till att ha något att skylla på för det är aldrig mitt fel!
Med flumskolan försvann glädjen men nu är åtminstone alla lika rädda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar