Kampen om tiden

Likt mörka skuggor smyger det små gråa män runtomkring oss, deras enda uppgift är att stjäla vår tid och de befinner sig överallt men håller gärna till i skolans salar och korridorer, där är ju 40 minuter värd en timme. Med tanke vårt ständiga prat om TID, så skulle man kunna tro att Michael Endes ”Momo och kampen om tiden” är rena rama vardagsrealismen och inte en påhittad historia främst riktad till barn.

Diskussionen handlar alltför sällan om vad man ska göra med den tid man har och mer ofta om brist på tid. Vi behöver kvalitetstid, egentid, reflektionstid, fritid, tid tillsammans, tid för sig själv. Om man la ihop all klagan och frustration över brist på tid skulle man antagligen kunna ge alla Sveriges lärare en månads tjänstledigt var.

Vi behöver mer tid med eleverna, vi behöver tid till undervisning, vi vill ha mer tid att planera, det går för mycket tid till pedagogiska planeringar, dokumentation tar tid från verksamheten, jag undervisar för många timmar, jag tillbringar all tid med eleverna, jag har aldrig tid till rast…….

Tid är ett vanskligt men fundamentalt begrepp i vår nutid. Man kan finna skilda förklaringsmodeller i såväl vetenskap som filosofi, religion och kultur. Men en klok man sa till mig för länge sedan att det är vår uppfattning om tid som räknas, det är vad vi gör med vår tid som har betydelse. Visst har dygnet 24 timmar och visst ska vi hinna med att förverkliga oss själva också men det vore trevligt att få gå på en enda konferens utan att någon påtalar bristen på tid, att vi tar oss i kragen och säger ja det här verkar kul och viktigt det tar vi oss tid till.