Var finns eleven i den här röran?

Kan inte låta bli att tänka att det står allt tydligare att skolan blivit en marknadsplats för allehanda digitala verktyg, "appar", programvaror med levnadslängd kortare än ett ögonblick. Ett gatlopp man aldrig kan vinna, det du köper är ute innan du packat upp det ur den flådiga pappkartongen. Till det här kopplas konsulter som gärna utger sig att vara skolvärldens yttersta elit men har inte alltför sällan har lika stor trovärdighet som hästhandlare. Lärarens roll i detta har blivit att hitta den fräckaste appen och vara piggast på twitterkontot, eller ve och fasa bli både rädd och lätt hysterisk för man fattar ingenting och då är det tur att det också finns inslag av "back to basic" som innebär ordning och reda, penna och papper att klamra sig fast vid. 

Var finns eleven i den här röran? Allt visar och tyder på att i lyckat lärande finns starka relationer, återkoppling och kommunikation, mellan lärare och elev, men också elever i mellan.Vi kan köpa hur många paddor som helst, vi kan hitta de bästa och fräckaste apparna, vi kan köpa dyra och vi kan köpa billiga, vi kan välja att ha tusen övningsböcker och miljoner pennor med tillhörande sudd. Vi kan twittra, nätverka, dela och "okonferera". Men vi måste sluta lämna våra elever ensamma, vi måste se dem och vi måste möta dem men fram för allt måste vi våga låta dem möta varandra. 

Den bästa läraren är inte den som hittat den fräckaste "appen". Den bästa lärare är den som tillsammans med sina elever kan göra magi av allt och inget.